torsdag 28 februari 2013
fredag 22 februari 2013
Besök i Cernavoda
15-17/2 gjorde jag mitt första besök i Rumänien. Trots att jag varit medveten om situationen där nere och trots att jag brukar vara en jäkel på att stålsätta mig, var det riktigt jobbigt att se. Hann inte ens gå ett varv runt hägnet på morgonen innan jag kände att jag var tvungen att bita ihop för att inte gråta ut känslan av maktlöshet där och då.
Det var kallt, men trots stelfrusna fingrar och darrande ben ville jag vara ute hos alla dessa underbara djur som alla ville ha uppmärksamhet och en liten pratstund. Satt en ganska bra stund inne hos ståtlige Rudolf och hans kamrater, Rudolf skulle flyga med mig hem på söndagen så vi bekantade oss en del så att blygheten kunde släppa lite.
Gick runt och försökte hälsa lite på alla hundar som trängdes och ville fram först, här har ni några av dem;
Efter lunch gick vi ner till åsnorna & hästarna som bor ett stenkast från hundarna. Hästgalning är jag sen barnsben, och åsnor är ju bara för underbara, så det kändes roligt att få klappa och diskutera lite även med dem.
Vid 15-tiden åkte jag tillsammans med personal ner till det gamla hägnet, där jag fastnade i ett och samma rum i drygt en timme. Kolla bara på bilderna nedan så förstår ni varför :)
Hade jag inte fått lova på heder och samvete innan jag åkte att inte adoptera en till hund hade jag säkert packat med mig lille Ewan (den vita med bruna öron) i väskan, jisses en sån härlig liten kille! Jag var (är) upp över öronen förälskad, och önskar mer än nånsin att jag vore miljonär så att jag kan säga upp mig och flytta ut på landet där jag sen kan ta emot alla dessa gosnosar och låta dem sova i vår säng.
Flygresan hem gick bra, och det var glada hundar som förenades med sina nya familjer på Arlanda.
Själv åkte jag hem till mina små yrväder, och det tog inte många timmar innan tårarna sprutade åt alla håll och kanter och käre husse undrade nog hur någon kan växla i humör så snabbt ;)
Det var kallt, men trots stelfrusna fingrar och darrande ben ville jag vara ute hos alla dessa underbara djur som alla ville ha uppmärksamhet och en liten pratstund. Satt en ganska bra stund inne hos ståtlige Rudolf och hans kamrater, Rudolf skulle flyga med mig hem på söndagen så vi bekantade oss en del så att blygheten kunde släppa lite.
Gick runt och försökte hälsa lite på alla hundar som trängdes och ville fram först, här har ni några av dem;
Efter lunch gick vi ner till åsnorna & hästarna som bor ett stenkast från hundarna. Hästgalning är jag sen barnsben, och åsnor är ju bara för underbara, så det kändes roligt att få klappa och diskutera lite även med dem.
Vid 15-tiden åkte jag tillsammans med personal ner till det gamla hägnet, där jag fastnade i ett och samma rum i drygt en timme. Kolla bara på bilderna nedan så förstår ni varför :)
Hade jag inte fått lova på heder och samvete innan jag åkte att inte adoptera en till hund hade jag säkert packat med mig lille Ewan (den vita med bruna öron) i väskan, jisses en sån härlig liten kille! Jag var (är) upp över öronen förälskad, och önskar mer än nånsin att jag vore miljonär så att jag kan säga upp mig och flytta ut på landet där jag sen kan ta emot alla dessa gosnosar och låta dem sova i vår säng.
Flygresan hem gick bra, och det var glada hundar som förenades med sina nya familjer på Arlanda.
Själv åkte jag hem till mina små yrväder, och det tog inte många timmar innan tårarna sprutade åt alla håll och kanter och käre husse undrade nog hur någon kan växla i humör så snabbt ;)
tisdag 12 februari 2013
Välkomna!
Dessa fina hundar mötte jag upp på Arlanda tillsammans med lyckliga hussar och mattar 10/2:
Lorraine, Mirabella och Oliver.
Lorraine, Mirabella och Oliver.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)