Doggie language :)

Hunden hjälper brandmännen

Hunden var ute på promenad i staden Harderwijk, Holland, när den såg brandmännen ha något kul för sig. Såklart man ska hjälpa till, tänkte hunden och hjälpte till att fälla ett träd. Obs: Hunden kommer in i bilden när halva filmen har gått.

Hopp om mänskligheten

Ofta är det lätt att förlora hoppet om mänskligheten. Men ibland får man läsa eller se bilder på människans godhet, mod och beredskap för att rädda liv. Här, på denna länk, finns några bilder som bevisar det: http://www.mustsmile.com/amazing-rescues/

Inget förbud mot att ha vissa raser

Det är aldrig fel på hunden. Det är ägaren som brister i sitt ansvar. Det blir inget förbud mot s.k. kamphundar och det tycker jag är bra. Men jag önskar att ett "körkort" för hundägare kunde införas.

Från SR Nyheter: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=5305651

I lagen om tillsyn av hundar och katter, som började gälla från den 1 januari 2008 skrevs det inte in något förbud mot att hålla så kallade kamphundar.

 Det motiverade regeringen så här:
"Att hänföra alla farliga hundar till en särskild hundras är inte möjligt. Ett felaktigt beteende kan utvecklas hos alla hundraser och förstärkas genom bland annat felaktig avel eller felaktig hantering".
Vidare heter det:
"Regeringen anser att den huvudsakliga gemensamma nämnaren som går att finna mellan farliga hundar är att de har ägare som brister i sitt hundägaransvar".
Regeringen vill istället skapa ett regelverk som gör det möjligt att komma till rätta med enskilda hundägare samt sådana hundar som orsakar eller riskerar att orsaka skador för omgivningen - oavsett vilken hundras det är fråga om.

Vård- och terapihundar

Läsvärd artikel i Dagens Nyheter om hundens betydelse för människan:

http://www.dn.se/livsstil/reportage/hunden-som-agerar-gladjekalla

Ge din hund...

Ge din hund ett slag - och den ger dig sin förlåtelse

Ge din hund dina hårda ord - och den ger dig sin underkastelse

Ge din hund av din irritation - och den utplånar sig för dig

Ge din hund dina krav - och den ger dig sin lydnad

Ge din hund lite av din oro - och du får oändlig tröst

Ge din hund dina tårar - och den ger dig balsam med sin tunga

Ge din hund lite av din ensamhet - och den ger dig sin trygghet

Ge din hund lite uppmärksamhet - och den ger dig all sin välvillighet

Ge din hund ett vänligt ord - och den ger dig all sin kärlek

Ge din hund lite av din glädje - och den ger dig hundrafalt tillbaka

Ge din hund lite av din kärlek - och den ger dig hela sin själ

Av: Anders Hallgren

En riktig hjälte

Det brann i huset i staden Temuco i Chile, men tiken Amanda räddade sina 10 dagar gamla valpar. En efter en bar hon ut dem till ett tryggt ställe i själva brandbilen. Efteråt togs Amanda och de fem valparna till ett djursjukhus för att ses över och alla klarade sig utom en valp.

Hälsning från en medlem!

Hej, jag heter Kine Eriksson och jag älskar hästar. Jag är också suppleant i styrelsen för Föreningen Hundhjälpen.

Det här är min rumänska hund Lilla Fifi. Hon kom till oss hösten 2010.

Fifi hittades utsvulten, mager och tovig, ihopkrupen under en bil. Hon var väldigt rädd, och betedde sig på ett sådant sätt att man förstod att hon farit illa under sitt liv och fått mycket stryk.

Idag är Fifi en levnadsglad, mjuk och gosig familjehund. Vi tycker det känns som om hon alltid funnits med i våra liv.

När jag tänker på alla de övergivna, oönskade, djupt föraktade och utsatta hundar, (sådana hundar som Fifi) som stryker omkring i städerna, på landsbygden och utefter vägarna i Rumänien, blir jag både arg och ledsen, men mest ledsen. Önskar jag kunde göra mycket mera.

Men tillsammans, och ju fler vi blir kan vi göra mycket och ännu mera, för att förändra och förbättra för de utsatta och övergivna gatuhundarna i Rumänien.

Stöd oss!
BLI MEDLEM! Läs här om hur du fyller i medlemsansökan.

Hundhjälpens plusgiro: 355 425-0

Våra hundar och deras passion för mat

Vi har tre hundar i vår familj, två svenska, Spader och Nisse, samt vår rumän Scotty, som kom till oss för 1½ år sedan, och de har alla tre olika matpassioner här i livet.

Spader älskar grönsaker: gurka, majs, sallad och för att inte tala om morotskal som slinker snabbt ner. Men hans största last är tandkräm och salta pinnar. Och ja, jag vet att tandkräm är giftigt för hundar, och nej vi ger inte honom det. Men, när någon i familjen borstar tänderna står Spader dreglandes framför, och lapar i sig så mycket tandkrämslukt som han bara kan. Visst, det har nog hänt en eller ett par gånger när barnen har slarvat med att skölja ur handfatet, att någon liten tandkrämsrest har hittat ner i hans mage. Sedan var det det här med salta pinnar. Spader är hyfsat uppfostrad och tigger (oftast) inte vid matbordet, men när vi har salta pinnar framme då kan han inte motstå frestelsen. Det har till och med gått så långt att han stal min salta pinne precis innan jag stoppade in den i min mun. Snacka om att jag blev förvånad när jag satt med en liten liten smula kvar och Spader satt bredvid och njöt av den underbart goda pinnen som han hade lyckats lägga beslag på. Med en lite skuldmedveten min förstås, för han förstod nog att det var inte helt okej att göra som han gjorde.

Sedan har vi vår lilla terrier Nisse, vars stora passion i livet är märgben. När det vankas märgben så vet han inte på vilket ben han ska stå, utan han rusar runt runt som bara en terrier kan göra. Jag brukar lägga benen på golvet framför varje hund, och de väntar lydigt på ett "varsågod" innan de tar sitt ben. Under tiden kan man riktigt se hur Nisse funderar ut den bästa taktiken för att få maximal tilldelning:

"I första hand snor jag åt mig alla tre benen."  Detta har han inte har lyckats med någon gång, men han har dock försökt.

"I andra hand om jag inte lyckas med tre ben så i alla fall två." Det har han lyckats med ett par gånger och det är en syn för gudarna när en liten hund på 10 kg rusar iväg med munnen fullproppad av ben.

"I sista hand om jag bara lyckas ta ett enda ynka ben så ska det i alla fall vara det största."

Köttbullar, köttbullar och åter köttbullar, det är Scottys favorit. Det kan kanske ha något med att göra att vid vårt första möte på Arlanda så vankades det hemmagjorda köttbullar för Scottys del. Jag hade nog tillagat köttbullar på minst ett kilo färs, och dessa gick åt på Arlanda och på resan hem till Skåne. Nu när jag lagar köttbullar så sitter Scotty troget vid min sida, för han vet att det brukar ramla ner några till honom. Annars är han rätt så kräsen med mat. Jag har hittat ett torrfoder som han tycker är okej, men till skillnad från våra andra två hundar som slänger i sig maten på fem röda sekunder, så tar söta lugna Scotty en kula i taget, tuggar ordentligt, minst 100 gånger, samtidigt som han står och filosoferar lite. Detta kan jag säga är inte populärt hos de andra två, vars mat tar slut direkt.

För övrigt resonerar nog Scotty så här: Grönsaker: "nej tack, helst inte!" Kött: "ja ja det går väl, men varför matte, gjorde du inte en köttbulle av det istället?"

Varning för dömd djurplågare

Tidningen Dala-Demokraten samt SVT skriver om en kvinna vid namn Aud Stokman, alias Anne Olsen, som i Norge har dömts till djurförbud på livstid pga vanvård och misshandel av sina hundar. Bilden visar de nedgrävda djur som de norska myndigheterna fann på kvinnans gård.

Kvinnan föder upp 2 valpkullar om året, samt köper och säljer hundar företrädesvis på Blocket. Personer som har tagit tillbaka sina hundar från kvinnan varnar nu starkt alla hundvänner från att köpa eller sälja sina hundar till kvinnan. De svenska myndigheterna känner till Anne Olsen och har henne under uppsikt, men hittills har de ej något underlag för att ge henne djurförbud även i Sverige. Det pågår dock en förundersökning av polisen där kvinnan misstänks för att ha eldat på en hund.

Länkar:
http://svt.se/nyheter/regionalt/mittnytt/evas-hund-plagades-till-dods
http://www.dalademokraten.se/Dalarna/Lars-hamtade-hem-sin-hund-fran-djurplagare/
http://www.dalademokraten.se/Dalarna/Anmalningar-har-lagts-ner--men-hundforbud-i-Norge/
http://www.tv2.no/nyheter/innenriks/oeyenvitne-hun-brant-rocky-med-lighter-i-ansiktet-3799223.html

Fin önskan

En trygg famn

En hund som bärs i säkerhet in till hägnet slår det mesta i bildväg. Just nu råder panik i Cernavoda, alla gatuhundar ska fångas in av kommunens hundfångare och sedan skickas till ett dödsläger.

Vi här i Sverige mailar våra protester till stadens borgmästare, vi räknar om det finns plats för en hund till hemma hos oss och vi känner en sådan vanmakt...

Men det är viktigt att låta tanken vila för en stund hos de hundar som faktiskt räddas, samt se till vad som ytterligare står i vår makt att göra. Vi kan sprida information om hur underbart det känns i hjärtat att adoptera en hemlös hund. Vi kan sponsra en hunds resa till Sverige - imorgon sänker Hundhjälpen överlåtelsekostnaden på ytterligare sex hundar som har varit länge i vårt program - och vi kan affischera, skicka protestmail igen. Sist, men inte minst, titta på bilden på nytt och se hur belåten hunden ser ut. Strax efter att bilden togs, så fick han äta sig mätt. Något som han säkert inte hade fått göra på länge.

Olika falla ödets lotter

Vissa valpar kan växa upp och hamna på utställningar och beundras av tusentals människor, medans andra valpar glöms bort i ett mörkt utrymme utan tillgång till mat och vatten. Bilden till höger är från ett kommunalt hägn i Targoviste, Rumänien. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta, men varför inte bara låta bilderna tala för sig själva? Det gör de så bra, inga ord behövs egentligen.

Bind aldrig hunden utanför affären

Det är nog bland det värsta som kan hända en hundägare; att ens bästa vän springer bort. Att leta i flera dagar, att slitas mellan hopp, förtvivlan, frustration och vanmakt... I skrivande stund så är en hund från Hundhjälpen på rymmen och vi hjälper naturligtvis till allt vi kan för att stötta ägaren.

Det är också nu som jag får upp ögonen för hur många hundar som ägare efterlyser. Det är förvånansvärt många hundar som springer bort eller försvinner. Tack och lov så kommer också många hundar tillbaka till sina ägare. Det går såklart aldrig att helt och hållet förutse att en hund sliter sig eller springer bort, men en sak kan vi göra och det är att aldrig binda en hund utanför en affär.

Ikväll läste jag om en hundägare som höll på att få sin hund stulen. Hon hade bundit sin hund utanför affären och hann precis ut för att hejda en man som hade tagit hunden och som skulle sätta den i sin bil. Det var en stor hund, vilket är anmärkningsvärt. Man kan ju tycka att en hundtjuv skulle akta sig för att gå fram till en stor hund.

Hur lång tid kan det ta att stjäla en hund? Ja, det behöver inte ta mer än några sekunder. Så tänk en gång till, ni som lämnar hunden vid affären. Är hunden borta när ni kommer ut så får ni uppleva ett trauma som ni inte ens önskar er värsta ovän. Vilket öde som kan vänta hunden ska vi bara inte tala om.

Jag tror inte att någon skulle lämna en dyrbar stereoanläggning obevakad på gatan, men sin hund som man skattar högre än alla materiella saker i världen... den kan man lämna obevakad. Ser ni hur irrationellt vi människor handlar? Men nu är det i alla fall slut med hundar vid affären, eller hur? Lova mig det.

Hundarna kommer först

Stackars man, stackars kvinna, eller stackars hundar? Det är frågan.

Mara är så fin

Fina Mara har väntat så länge på ett hem. Hon är så snäll och verkar vara den bästa av kamrater. Tänk er att få ha med henne på promenader, ge henne en mjuk bädd och god mat... gissa vilket överflöd av kärlek man skulle få tillbaka! Läs mer om henne här:
http://www.hundhjalpen.se/hundar.aktuella/mara/mara.htm

Ingen egoism här inte!

Oj, oj! Var det julafton över en månad sedan... dags att skriva lite inlägg nu, eller hur? Här kommer en liten rolig video om en hund på ett shelter som inte bara är smart, utan också bryr sig om andra. Inte så konstigt egentligen... alla som är smarta, bryr sig. Det är bara dumskallar som är egoister.