När jag för några år sedan stod i ett gatuhörn och delade ut flygblad mot djurförsök, så fick jag ibland kommentarer som "Men varför hjälper du inte barnen istället, du som har ett så stort engagemang?".
Ja... i början kunde jag svara att det redan finns många människor och organisationer som hjälper barn. Det behövs några som hjälper djuren också. Efter ett tag så slutade jag att svara, utan mumlade bara något i stil med "Mmm...".
Idag ser jag med jämna mellanrum kommentarer på Facebook att vi borde hjälpa hundarna i Sverige i första hand. Jag förstår inte alls den tanken. Med den logiken borde vi inte hjälpa människor, fr.a. barn som drabbas av svält- och naturkatastrofer, i länder som vi knappt har hört talas om, utan istället enbart hjälpa de barn som far illa i Sverige.
Ett liv är ett liv. Villkoren för ett liv begränsas i första hand inte av nationsgränser, utan av allas våra nödvändiga behov. Frihet från hunger och törst, frihet från smärta och sjukdom, etc. Naturligtvis ska någon som lider få hjälp, oavsett var individen råkar befinna sig. Tack och lov så finns det människor, föreningar och organisationer som hjälper hundar i Sverige. Tack och lov så finns det de som hjälper hundarna i Rumänien.
Däremellan så finns det människor som mestadels ställer konstiga frågor...
