God Jul önskas alla hundar och hundvänner!

Alla hundvänner, alla medlemmar i Hundhjälpen, alla medarbetare och alla hundar önskas en riktigt God Jul! Jag hoppas att helgen blir till en glädjefylld samvaro, där tid ges till lekar och och skojiga upptåg på promenaderna.

Själv väntar jag på min son som ska fira jul hemma hos mig. Det ska, som vanligt, bli en av årets höjdpunkter. Nikita, på bilden, steppar i snön av förväntan inför julklappsutdelningen.

Jag önskar mig två julklappar, att Amalia och Lupetta, som finns i vårt program, blir bokade snart. Det känns så fel att två fina hundar ska behöva vänta flera år på ett eget hem. Men jag är optimistisk, nästa jul ska dessa två och flera andra hemlösa hundar få sitta bredvid en julgran och sniffa på vilka julklappar som är till dem. Optimism och positivt tänkande leder till oanade möjligheter och till en energi att se dessa förverkligas. Ha en skön och trevlig helg!

Oavgjort

Hemma hos oss är det bara katten som använder köksbordet, dvs det är bara hon som äter där.

Men jag, Genevra, brukar hoppa upp på bordet för att kolla om det finns någon mat i kattens skål. För några dagar sedan så hoppade jag upp 24 gånger och matte lyfte ner mig 23 gånger. Jag vann alltså och stod på bordet glatt viftandes när matte gav upp och gick ut ur köket, sägandes att jag är en enveten liten rackare.

Igår verkade det som om matte hade kommit på ett sätt för att överlista mig. Hon hade ställt in stolen under bordet, så nu kom jag till mitt förtret inte längre upp än så här. Man kan säga att det står oavgjort nu i matchen...

Ryck inte i kopplet, Barbro!

Om jag råkar få se Hundskolan på TV, så blir min kväll förstörd. Hundskolan visas i programmet Gokväll, på SVT. Hundinstruktören heter Barbro Börjesson.

Jag undrar, är det bara jag som hör hur hunden gnäller till när rycket kommer? Är det inte allmänt känt att dessa plötsliga ryck kan ge hunden nackskador?

Tycker också att det är pinsamt med många av hennes metoder, speciellt när plastpåsar och koppel slängs mot hunden, samt när hunden mot sin vilja dras mot det som hunden upplever som farligt. Jag undrar, vad gör de på SVT? Sitter de där och tänker "Måtte inte någon se det här programmet, för om någon gör det, då skämmer vi ut oss".

Jag kan lova er på SVT, att jag byter kanal fortare än kvickt. Så ni behöver inte oroa er.

Att ha hund i gamla Sovjetunionen

Nyligen läste jag i en bok om hur det var att ha hund i Ukraina under den tid då Sovjetunionen fanns. En hund kostade ca tre månadslöner och det var ovanligt med hemlösa övergivna hundar på gatorna. Att man i forna Sovjetunionen inte ville överge sin hund förstår man när man får veta hur svårt det var att överhuvud taget skaffa sig en.

Hundar förmedlades enbart via en statlig, militär myndighet och där fick man anmäla sitt intresse. Personalen gjorde då hembesök för att se att personen hade utrymme och rastningsmöjligheter för hunden. Samtidigt gjordes en utredning om personens ekonomi för att se om personen hade råd att ha hund.

Var allt väl efter detta, så fick personen gå flera kurser i hundhållning och lära sig om alltifrån hundens anatomi till hur man tränar sin hund. Dessa kurser fortsatte sedan efter att personen hade klarat av sin examen och kunnat köpa sin hund. De senare kurserna inföll vid hundens olika åldrar för att personen skulle lära sig specifikt om vad som gällde när hunden var exempelvis 1 år.

Inte nog med detta. Man var också tvungen att visa upp att sin hund hade tränats i flera olika moment och att hunden klarade av att genomföra dem. Misslyckades man i detta så fick testet göras om tills att hunden godkändes i alla träningsmomenten.

Först därefter fick man sitt intyg och godkännande för att få fortsätta ha en hund.

Det mesta var väl inte så mycket att hurra för i Sovjetunionen, men svårigheterna med att skaffa sig en hund ledde i alla fall inte till det som vi ser idag världen runt: hundar som köps för att bli statussymboler, hundar som omplaceras eller överges och blir gatuhundar, hundar som inte får sina behov tillgodosedda.

Varför hjälper ni inte...?

När jag för några år sedan stod i ett gatuhörn och delade ut flygblad mot djurförsök, så fick jag ibland kommentarer som "Men varför hjälper du inte barnen istället, du som har ett så stort engagemang?".

Ja... i början kunde jag svara att det redan finns många människor och organisationer som hjälper barn. Det behövs några som hjälper djuren också. Efter ett tag så slutade jag att svara, utan mumlade bara något i stil med "Mmm...".

Idag ser jag med jämna mellanrum kommentarer på Facebook att vi borde hjälpa hundarna i Sverige i första hand. Jag förstår inte alls den tanken. Med den logiken borde vi inte hjälpa människor, fr.a. barn som drabbas av svält- och naturkatastrofer, i länder som vi knappt har hört talas om, utan istället enbart hjälpa de barn som far illa i Sverige.

Ett liv är ett liv. Villkoren för ett liv begränsas i första hand inte av nationsgränser, utan av allas våra nödvändiga behov. Frihet från hunger och törst, frihet från smärta och sjukdom, etc. Naturligtvis ska någon som lider få hjälp, oavsett var individen råkar befinna sig. Tack och lov så finns det människor, föreningar och organisationer som hjälper hundar i Sverige. Tack och lov så finns det de som hjälper hundarna i Rumänien.

Däremellan så finns det människor som mestadels ställer konstiga frågor...

Men en sådan liten stackare!

Lilla Abril är en ny hund i adoptionsprogrammet och bilden ovan visar hur hon gömmer sig under en trapp. Hon trivs inte i hägnet, det är på tok för många hundar där enligt henne och det gör att hon känner sig otrygg. Ofta kan man på hägnbilderna se hur hundarna känner sig obekväma pga kameran. Men det här handlar om något annat. På hennes presentationssida så ser man ännu tydligare att hon inte mår bra. Måtte hon få bli adopterad snart av någon som kan ge henne den kärlek och trygghet som hon så väl behöver.

Om det dröjer med att hon blir adopterad, så kommer hon under tiden att tas hem till någon av personalen. Det visar hur måna de är om hundarna! Problemet är bara att flera av personalen redan har omhändertagna hundar i sina hem. Här kan du läsa mer om Abril.

Underbar bild på Blitz

Som webmaster får jag då och då bilder på hundar som finns i vårt adoptionsprogram. Många bilder har något speciellt över sig, som denna bild på Blitz. Det ser ut som han säger "ta mig om du kan" och att han dessutom lipar retsamt åt djurskötaren.

Blitz verkar vara en hund som man bara har kul tillsammans med. En hund som får en att skratta gott varje dag. Men så är det ju med de flesta av de rumänska gatuhundarna - de har sina egenheter, sitt tydliga språk och sprider glädje omkring sig. De är glädjespridare helt enkelt.

Blitz söker ett hem. Här kan man läsa mer om honom.

Intelligent hund

Här ligger då mina hundar i lä, inget tal om annat! Hunden i filmen kan ca 300 ord, hämta saker som liknar varandra och som om inte detta var nog... hunden kan titta på en bild av en sak och sedan hämta föremålet i ett annat rum.

Hundar är intelligenta... och kännande varelser. Desto mer tragiskt när de behandlas som ohyra i många länder.

Att försvara sin flocks heder

Varje sommar får vi i Hundhjälpens forum se bilder på hundar som badar. Francesca vill inte vara sämre, utan bad mig att lägga upp några bilder för att visa att hon minsann inte är någon badkruka - som resten i vår flock är. Inklusive matte.

Nu kanske någon tycker att "Francesca doppar ju bara tassarna". Men faktum är att hon också doppade nosen för att undersöka om sjögräset gick att äta.

Så det så. Men tyvärr var sjögräset inget att ha.

Hejdå för den här gången, säger Francesca... och jag kan meddela att hon låter aningens stolt på rösten.

Vi är alla djur

Det var ett tag sedan sist. Förklaringen är helt enkelt en långvarig sommarförkylning. Men nu drar jag igång igen, idag med en tankeväckande video. Hur ser vi på djur egentligen? Eller rättare sagt, på andra djur? För vi människor är ju också djur, rent biologiskt. Gör vi skillnad på olika djurarter?

Stackars vovve, husse är så dum som retas!

Fantastiskt bra gjort! Alla har väl redan sett den, men har du inte gjort det så är det hög tid nu.

Finn fem (tusen) fel

Titta på de två bilderna här ovan. De ser likadana ut, men i den nedre bilden döljer sig fem tusen fel. Kan du hitta alla felen?

Boven i dramat var min rumän, Nadja. När hon kom till mig så var hon ung, vild och vacker. Hon är fortfarande ung, vild och vacker, men numera käkar hon inte längre kuddar till frukost.

PS: För alla PK-entusiaster så kan jag meddela att kudden var inköpt för många, många år sedan. Långt innan jag blev medveten om att dun och fjädrar faktiskt enbart hör hemma på fåglar.

Why "Rescued" is my favorite breed

Varför adopterar vi en gatuhund? Jag ställde frågan till några av våra medlemmar och här är svaren:

• Rumänernas otroliga temperament och personlighet, är helt såld på dessa hundar.
• För att lämna plats åt en bättre behövande gatuhund.
• Varför inte adoptera de hundar som redan finns istället för att köpa valp.
• Översvallande kärlek till dessa missunnade men fantastiska stackare!
• Jag ville ha en vuxen hund i lägenheten som sällskap till min "svenska" hund.
• Efter att ha läst på hemsidan och satt mig in i vad föreningen egentligen gör så fanns inget annat alternativ.
• Det fanns ingen omplacering inom Sveriges gränser som jag ville ha.
• Jag blev stormförälskad i den hund som jag såg på hemsidan.
• Känslan av att kunna göra en god gärning och stödja en hjälporganisation som jag tror på.
• Det var förälskelse vid första ögonkastet. Den sötaste hunden jag nånsin sett!
• För att hjälpa en nödställd hund.
• För att kunna ge en hund ett bra liv! Hunden är ju människans bästa vän.
• Jag ville hjälpa en hund som hade haft en dålig start i livet.
• Tycker det är spännande att få hem en hund med ibland mycket bagage och se dem med tid och tålamod förvandlas till glada hundar fulla av livslust.
• De här hundarna är så mycket "hund" och att få vara den som vinner deras förtroende är en ära.
• Av kärlek till hundar!
• Visste att jag inte ville ha en valp och att jag inte ville stödja den oansvariga valpindustrin.
• Jag ville hjälpa ett djur som behövde ett hem.
• Jag ville ta en omplaceringshund istället för en valp.
• Hundarnas utsatta situation i Rumänien. Fascination över dessa hundars överlevnadsvilja och att få känna att jag lockar fram hunden ur sitt skal och att jag kan göra den trygg.
• Jag ville inte köpa en valp då jag vet att det finns många omplaceringar som behöver ett hem!
• Roligare hundar får man leta efter, det är inte för inte som de kallas "glädjespridare".
• Gatuhundarna har ett sådant utvecklat hundspråk och de är så lätta att läsa av.

Vilka ska rädda världen om inte djuren?

Äventyraren Berny Crown

I augusti 2010 tilldrog sig firandet av "Cernavoda-dagarna" med bland annat stora fyrverkerier. I hägnet stannade flera av personalen kvar under natten för att lugna hundarna. Men en av dem, Berny, fann det för gott att rymma fältet. Han hoppade över stängslet och sprang mot vägen där en bilist tvingades väja för att inte köra över honom.

Två personer sprang efter Berny, men nu var han försvunnen. När de ropade så hörde de dock hur han gnällde. De följde ljudet och hittade honom till slut i ett djupt, vattenfyllt hål. En av de anställda fick hålla den andra i benen, så att  hon kunde få tag i Berny och dra upp honom.Slutet gott, allting gott. Väl hemma i sin hundgård så fick han pussar av alla de andra hundarna som tröst. Vi hoppas att denna älskvärda äventyrare snart får ett hem - det är han värd! Här kan man läsa mer om Berny.