söndag 23 februari 2014

En av mina absoluta favoriter

Det spelar ingen roll hur många ggr jag ser den här videon, jag blir lika glad varje gång. :)

torsdag 20 februari 2014

Att bli med rumän

För sex år sedan satt jag som vanligt och surfade runt på olika omplaceringssidor för hundar. Jag och min sambo hade redan en varsin vovve och egentligen var en tredje hund bara något vi kunde tänka oss i framtiden, men det skadar väl inte att titta runt lite och drömma? Eller hur? Och så ramlade jag över bilden på Rita på Hundhjälpens sida! En tvåårig blyg tik med ett brännmärke på nosen som tyckte om Frolic och att bli kliad på rumpan.



Det var kört. Jag blev förälskad. Hennes ögon gick rakt in i mig och jag tänkte "men det där är juh MIN hund"! Det var liksom inget att orda om. Så jag skickade in en intresseanmälan.
Efter några dagar och telefonsamtal fram och tillbaka med en placerare blev det bestämt att hon skulle komma till oss. Jag var överlycklig! I ungefär fem minuter. Sedan började jag ifrågasätta mitt beslut. Vad har jag gjort? Köpt en postorderhund? Tänk om hon är skvatt galen? Tänk om hon inte kommer trivas hos oss? Jag pendlade mellan att vara lyckligt förväntansfull och helt skräckslagen. Jag ville så gärna att allt skulle bli bra.

Två månader senare stod jag på Arlanda med koppel, köttbullar, kamera och hjärtklappning. Planet var flera timmar försenat vilket knappast hjälpte mina redan trasiga nerver. Och så kom de äntligen! Fem stycken invandrande jyckar i varsin bur. Självfallet kom Ritas bur ut allra sist, liksom för att plåga mig lite extra. Jag föll på knä framför buren och stack in mina fingrar.


Hon var äntligen här! Söt som socker och lite skeptisk till hela situationen. Men köttbullar tackade hon verkligen inte nej till.


Det fick bli famntaxi därifrån nästan direkt. Jag och min lilla skrutta skulle flyga vidare till Kiruna där jag studerade och vi var redan lite försenade. Tack och lov gick allt bra. Mina nerver gjorde sig påminda igen ombord på Kiruna-flyget och jag frågade flygvärdinnan minst tre gånger om min hund verkligen hade lastats ombord. Jag drog en lättnadens suck först när jag fick tillbaka henne efter landning.

Jag var lite fundersam på hur hon skulle hantera våra två andra hundar men hon visade upp sina allra bästa sidor och bjöd upp till lek så fort vi kom innanför ytterdörren. Maten ville hon dock ha för sig själv och visade hela garnityret för den som försökte sno åt sig en bit.


Första promenaden tillsammans. Redan lyhörd. Och riktigt förtjust i snö!

 Efter två veckor myste vi i soffan så det stod härliga till.

 Såhär några år senare måste jag säga att jag verkligen drog en vinstlott. Rita fortsätter att utvecklas hela tiden. Nya bekantskaper är fortfarande lite läskiga men det går fortare och fortare för henne att acceptera nya personer och därefter tigga klappar och godis. Maten slutade hon vakta efter första kvällen hos oss.

Snö är fortfarande något av det bästa Rita vet. <3 

Tack vare Rita öppnades mina ögon upp ordentligt för situationen i Rumänien och jag har till dags dato gjort 13 resor ner till Cernavoda och Medgidia för att hjälpa till på plats. Det har blivit ett andra hem och jag längtar ständigt ner till alla kärlekstörstande hundar och den underbara personalen. Min fina rumänska glädjespridare Rita är en ambassadör och det börjar så smått ploppa upp rumän-ägare lite varstans i bekantskapskretsen. Vem kan klandra dem?

Bästa hälsningar från Susanne och Rita!

fredag 14 februari 2014

Presentation av en nybliven bloggare!

Smilla och Wilma


Hundar är det bästa jag vet, så är det bara. :)

Jag heter Lisa-Marie, men kallas bara Lisa av de flesta. Jag och min sambo Daniel har två hundar. Eller ja, det är ju mina hundar på pappret, men de är husses hundar lika mycket som mattes förövrigt.

Jag är född och uppvuxen med schäfrar, och våra hundar har alltid stått mig nära och betytt otroligt mycket för mig. Är man hundmänniska så är man. ;)

Min första ”egna” hund kom att bli Wilma, ett långhårigt yrväder som älskar att spåra efter råddjur, skälla i bilen och är i övrigt världens gosigaste vovve. Hon älskar att ”prata” så jag brukar säga att hon förmodligen är släkt med en taltrast.

Hur kommer det sig då att jag hamnade här då?

Vi har äntligen flyttat till hus, och jag hade som dröm då att skaffa en kompis till Wilma. Jag kände att jag vill göra skillnad, hjälpa en hund till ett bättre liv. Jag var med och sprang tjejmilen 2012 och hittade då en artikel om Hundhjälpen i tidningen Tara, som berörde mig på djupet och sedan dess har jag följt föreningen och längtat och längtat tills jag själv skulle kunna få möjligheten att hjälpa till. Så hittade jag presentationen och bilderna av Eusebia, och jag visste redan då, att nu finns ingen återvändo.

Så kom lilla Smilla (fd. Eusebia) in i våra liv här under oktober 2013. Den sötaste, men också räddaste lilla hund jag någonsin sett. Jag kommer aldrig glömma när jag såg henne där i transportburen på Arlanda. Ett litet, litet pyre som flyttade in i mitt hjärta på studs.


Att adoptera en gatuhund är bland det absolut bästa jag någonsin gjort. Givetvis är det även utmanande, men allt som det ger tillbaka gör att det är värt det tusenfalt om. Efter att ha levt med hundar i hela sitt liv, är detta en helt ny erfarenhet, och man lär sig otroligt mycket om både hundar och sig själv som hundägare.

Bland mina högsta önskningar är att alla hundar i världen skulle få ha det bra, ha en familj att tillhöra och att all ondska som finns gentemot dessa, till oss helt utlämnade, varelser bara fick leva i frid/harmoni. Det kanske är en utopi att tänka så, men visst vore världen härlig om det vore så.

Jag blir djupt berörd av allt hemskt som finns, jag blir arg, frustrerad, ledsen och känner mig maktlös. Men jag känner att jag måste agera och göra allt jag kan för att förändra/förbättra/finnas där på alla de sätt jag bara kan. Det är lätt att bara se allt det som gör så ont att se att hjärtat vill flytta ut ur kroppen, men vi måste även se det positiva.


För det viktigaste att vi alla som vill göra skillnad gör det, oavsett om det är i det lilla eller stora perspektivet. Vi får absolut heller inte glömma och faktiskt se allt det goda som görs och alla underbara, fantastiska och goda människor som verkligen gör skillnad.


Jag tror att det gäller att påverka utifrån sin egen situation; sponsra en hund, en kampanj, adoptera om man har möjlighet osv. Det finns så mycket vi kan göra, alla saker som görs, smått som stort, är lika mycket värt. Ju fler vi är, desto bättre blir det. Och alltid kan vi inspirera någon mer, som också börjar hjälpa till och då är den positiva spiralen igång.

Det var lite ”kort” om mig. På återseende! :)

söndag 9 februari 2014

Tusentals hundar dödas i Sotji



På grund av OS så jagar myndigheterna gatuhundarna i Sotji. Dessa avlivas sedan med gift. Men det finns empatiska människor som försöker rädda dem. Läs mer på Aftonbladet.

torsdag 30 januari 2014

Hund som inte vill gå till dagis

En hund som tydligt försöker förklara för husse att han inte alls vill gå ut :)




onsdag 22 januari 2014

Jourhunden Marietta

Marietta är en fin och lekfull dam som bor i jourhem i Sverige:

"Marietta är en glad och aktiv dam. Hon har leksinnet kvar och vill gärna busa lite både med människor och sina hundkamrater. Hon springer glatt omkring och delar ut kärleksbevis både till höger och vänster. En liten mys-stund tackar hon heller inte nej till. Hon är godmodig och balanserad till temperamentet. Marietta har kamrater av båda könen och en naturlig auktoritet över de yngre hundarna. Vi söker nu till vår rara och pigga Marietta ett livslångt och tryggt hem där hon får bli en älskad familjehund. Marietta vill väldigt gärna bo med en glad hundkamrat."
Läs mer om Marietta här!


måndag 6 januari 2014

Arlanda 1/12

Här är några bilder från när Bob, Amico och Carola anlände till Arlanda för att börja sina nya liv


lördag 4 januari 2014

Pinsamma hundmöten

Vilken hundälskare vill inte kunna ta långa, sköna promenader tillsammans med sin/sina hundar? Man tänker sig solsken, fågelkvitter och en nöjd hund som går snällt vid sidan och njuter lika mycket som man själv gör av den härliga promenaden.
Men så blir det ju inte riktigt alltid. Rätt vad det är står man där med en hund som hoppar i andra änden av ett sträckt koppel och skäller sig hes mot en mötande hund och det är fullkomligt omöjligt att få kontakt förrän den andra hunden är ur sikte.
Man börjar kanske omedvetet att korta upp kopplet så snart man får syn på en annan hund, man får känslan av att de andra hundägarna tittar snett och att ens älskade hund uppfattas som aggressiv. Snart känns inte promenaden alls lika rolig utan mer som ett ont måste. Det blir pinsamt, man kanske känner sig som en dålig hundägare och man börjar ta omvägar och är på helspänn redan innan man går ut genom dörren.

Jag vet att det här är ett problem som många upplever, så jag vill gärna tipsa om en artikel jag sparat: Att träna bort aggression och rädsla utan korrigeringar
Givetvis kan olika metoder passa olika bra för olika hundar, men denna har hjälpt med min egen skrutt som tycker att andra hundar är lite läskiga.

måndag 21 oktober 2013

Arlandamöte 19/10

Den 19/10 kom det flera glada gosnosar till Sverige för att påbörja sina nya härliga liv!
Här är första gänget som kom; Anita, Blair, Nana och Tuser.




söndag 20 oktober 2013

Rumänienresa 4-6/10


Den 5/10 hade jag och Ulrica äran att få umgås med hundarna (och personalen såklart!) i Medgidia.
En intensiv dag med massor av hundmys och även om det man blir alldeles varm i hjärtat av dessa fantastiska människor och hundar måste jag ändå säga att det brister lite grann varje gång.
(Ni kan klicka på bilderna nedan för att göra dem större)





onsdag 16 oktober 2013

50 kr-kampanjen

Resultatet av septembers 50 kr-kampanj blev hela 54 700 kr!

Kampanjens syfte var att bidra till alla de små, men nödvändiga kostnader som hägnen i Cernavoda och i Medgidia har i sin dagliga verksamhet för att kunna ta hand om alla djur i nöd.

Massor av tack till er alla! Tillsammans gör vi skillnad!

Ni kan som vanligt läsa mer på Hundhjälpens hemsida - www.hundhjalpen.se




söndag 15 september 2013

Arlandamöte 5/9

Den 5e september var det ingen mindre än Andrada, adoptionsavsvarig på Save The Dogs, som anlände tillsammans med tre godingar!
Lili, Adli och Agatha var det som denna gång hade turen att få komma till längtande familjer i Sverige.


onsdag 11 september 2013

Rumäniens nya lag

De flesta som läser här har nog redan hört talas om vad som händer i Rumänien just nu.
Jag håller mig kort: En ny lag har röstats fram igår morse. Denna lag säger att man ska fånga in och döda samtliga hundar inom 14 dagar om ingen gör anspråk på dem.
Även kastreringsprogram enligt TNR har förbjudits. (Läs mer om TNR här och här)

Jag vill uppmana alla som läser detta att protestera! Vi måste göra allt vad vi kan för att visa att vi inte tänker acceptera detta.

Om ni bor i Stockholm, gå förbi rumänska ambassaden på Östermalmsgatan 36 på lördag, kring kl 14, för att tända ett ljus för hundarna.
Bor ni i Göteborg kan ni tända ljus utanför konsulatet på Östra Hamngatan 19
Bor ni i Malmö kan ni tända ljus utanför konsulatet på Köpenhamnsvägen 7

Observera att Hundhjälpen inte är arrangörer för detta, men kommer att medverka.


Ni kan som läsa mer om detta på Hundhjälpens hemsida

Länk till eventet på Facebook

torsdag 5 september 2013

Kan vi nå 50 000?

50 kronor gör skillnad för hundarna i Rumänien.
Det är pengar som kan räcka till matskålar, mat, kanyler, schampo mot ohyra... Ja, många bäckar små som man brukar säga.

Hundhjälpens mål är att i oktober kunna skicka ner 50 000 kr till Save The Dogs. För att nå det målet skulle 1000 personer behöva bidra med 50 kronor var.
Du kan lätt ersätta den här 50-lappen på ditt konto genom att ta med matlåda till jobbet istället för att äta lunch ute, ta bussen istället för taxi, hoppa över sista ölen (den där som du ändå ångrar dagen efter) eller skippa chipsen och läsken en helg.
Tillsammans kan vi fixa det här!

Du bidrar genom att betala in din gåva på Hundhjälpens plusgiro 355 425-0 och märk din inbetalning med ”50 kr september” och ditt namn, samt ”PUL” om du vill att namnet ska synas i vår gåvoredovisning.
Hundarna tackar så jättemycket för ditt stöd!


Du kan som vanligt läsa mer om insamlingen på Hundhjälpens Hemsida!